Golden moment
Ett äldre par kliver på tunnelbanan, fredag 16.10:
Tanten till gubben:
"Oj! Vad mycket ungdomar det är ute idag!"
Gubben muttrar till svar, verkar inte helt förmögen att prata alls...
Tanten:
"Nu ska vi se om det blir någon plats åt dig!
Gubben liksom "viftar" lite med med munnen, varpå det visar sig att det blir plats till honom, och han slår sig ner.
Tanten står kvar mitt i folkmassan.
En medelålders kvinna vänder sig till damen:
"Ska inte du ha någonstans att sitta?"
Tanten:
"Vad sa du?!"
Kvinnan upprepar sig X antal gånger innan tanten hör;
"Jamen det finns nog ingen plats till mig, ser du!"
Kvinnan:
"Gå och ställ dig lite i gången, så kanske någon reser sig!"
Tanten:
"Neej, det kan jag väl inte göra! Det blir nog ingen plats, det är så mycket ungdomar här idag!"
Vid det här laget ler alla runtom den vithåriga och fullkomligt charmerande damen, trots att vi står trångt och svettigt och helst bara vill hem och öppna våra vinflaskor på vädring.
Ung kille som ser ganska "hård" ut vänder sig till damen:
"Men du är också ung i själen!"
Tidigare incident upprepar sig; tanten hör inte, men hon skrattar glatt ändå, och killen får säga om meningen fyra gånger innan hon hör första delen, varpå han får ta om andra delen ännu en gång på grund av att han bryter lite om hon inte förstår vad han säger.
När det går upp för henne vad han sagt, lyser hela hon upp:
"Ja, du förstår, jag har varit och buggat! Gubben här också!" Hon "pickar" sin gubbe på axeln med sitt lilla krokiga finger, och fortsätter:
"Sådant gör pensionärerna nu för tiden!"
Det känns som att hela vagnen ler nu, och gumman myser av all uppmärksamhet. Helt plötsligt har hon blivit tunnelbanans medelpunkt, och alla "ungdomar" delar hennes entusiasm gällande pensionärsdansen. Det sprids en värme mellan alla människor som står i tunnelbanevagnen och trängs där, och helt plötsligt känns det:
Vi hör ju faktiskt ihop, allihopa. Vi är ju faktiskt samma släkte, och alla har samma känslor. Och visst är det vackert när det märks? När man känner någon slags samhörighet med människor man inte ens känner. Vi småpratar med tanten, ler mot varandra, och njuter helt plötsligt av resan allihop...
Helt oförberett, och med en enda anledning:
En liten gullig dansant tant en fredagseftermiddag.
Låter helt underbart. Samma känsla kan ju lätt infinna sig när man står mitt i ett publikhav på en riktigt grym spelning :)
oh fan va najs! precis upptäckt! läser min "wall" för sällan. jag som gått in på din gamla blogg och suktat o fluktat. härligt att se att du skriver igen ;)
haha, elin, varför är du så konsti? "Oh, fan va najs!" hahah...
Du är bäst! Puss M